Här har det regnat hela dagen, så det passade bra att rensa och sortera hemma. När jag fixat ordning på adoptionspappren tog jag itu med en av sommarens alla planer – badrumsskåpen. Vi har ganska gott om förvaring i badrummet, vilket har både för- och nackdelar. Lådorna och hyllorna har länge svämmat över av olika burkar och flaskor, och eftersom jag kemikaliebantar både mig själv och hemmet använder jag bara en liten del av dem. Skönt att rensa ut allt gammalt och få överblick över det som finns där!
När jag var klar tog jag tag i medicinskåpet, plockade undan det som inte längre är aktuellt eller för gammalt. Eller det som är ett avslutat kapitel. Slängde halvfulla flaskor suprecur, förpackningar med puregon, progester all-salvor och progesteron-vaggisar. Så skönt att förpassa dessa till en påse att ta med till Apoteket, att aldrig mer behöva utsätta min kropp för dessa hormoner. Hittade små vita påsar med värktabletter, utskriva av stadens gyn, att ta den kvällen och natten då jag och mannen skickades hem efter att min kropp inte svarat på cytoteken, och för att ensamma få ut det som kunde ha blivit vårt barn.
Jag var tvungen att ta en paus då, gå undan ett slag och andas. Förlusten av missfallen, av det som kunde ha blivit men inte fick bli, gör inte längre särskilt ont. Men utsattheten, smärtan, rädslan och ilskan jag kände den kvällen och natten, minnena av detta kom över mig som en stor våg. Det var med känsla av avslut jag kastade dessa påsar, aldrig mer…
Har också hunnit med ett samtal till en av mina absolut äldsta vänner, någon jag räknar som en av de närmaste. Vi har inte hörts så mycket i sommar, och våra liv har tagit sig olika vägar. Kanske håller vi på att glida isär.. Men när hon frågade om vi hört något från Sri Lanka, om adoptionen, förklarade hon när jag blev förvånat tyst. Så besviken jag blev över att rätta henne om land. Här har vi väntat barn från Landet i snart 8 månader, och hon har varit med hela vägen, alla fem åren. Trodde jag. Så visste hon inte ens vilket land du finns i.
När jag vid frågan om hur jag mår berättade att det är väldigt tufft med väntan just nu, svarade hon att mannen och jag skulle passa på att ta vara på all lyxtid vi har nu innan barnet kommer, blev det ännu mer uppenbart att hon inte är med. Hennes jämförelse med sin vän som ung, i en ny relation blev gravid av misstag, valde att behålla barnet och nu känner sig lurad på allt hon inte kan göra pga detta, gjorde inte det hela bättre. Jag fick iaf ur mig att vi har kämpat och längtat efter barn i fem år nu, det är det enda vi vill och vi är såå redo för familjelivet, att lyxledighet utan barn inte är vad vi vill. Kanske säger hon något annat nästa gång.
Jag känner mig ensam när det blir så här, när jag upplever att mina nära inte verkar förstå något alls och inte ens lyssnar när jag berättar om vår resa. Tur vi har andra att prata med ❤️
15 kommentarer
Comments feed for this article
17 augusti, 2014 den 22:13
Nelle
Många kläcker ur sig allt möjligt. Ofta för att trösta, men ibland landar det helt fel med historier om bekanta som varit med om något liknande eller fullkomligt annorlunda… Din vän vill säkert väl, men det kan ändå vara jobbigt att höra.
Jag minns de där blandade känslorna när medicinskåpet rensades. Lättnad, men samtidigt en saknad över det som inte blev.
Kram!
18 augusti, 2014 den 11:37
Drömmar om smått
Hej! Tack för din kommentar 🙂 jag tror inte heller att vännen ville såra, men jag blev besviken då jag har lyssnat och stöttat henne så mycket i det dom har varit tungt för henne. Och så har hon inte ens lagt landet på minnet 😦
Kram
21 augusti, 2014 den 12:52
Drömmar om smått
Tack för dina fina ord! Jag kan nog va lite konflikträdd i såna situationer, blir sårad men säger inte så mycket..
Får jobba lite där tror jag..
Nu är det plats för annat i medicinskåpet, bamseplåster har jag hört ska gå åt som smör när man har barn 😉
17 augusti, 2014 den 22:27
mintekopp
Förstår precis din känsla, har varit där själv. Precis innan vi fick vårt magiska barnbesked så var det en kollega på jobbet som sa precis sådär till mig. Passa på att njut nu innan ni får barn…. Jag hade velat ge henne en rak höger just där och just då. Jag kände bara att hon har inte en aning. Vi hade försökt få barn i nio år och då är en sådan kommentar ngt man verkligen inte vill höra för det enda man vill är att inte längre bara vara två. Styrka till dig!
Kramar
21 augusti, 2014 den 13:01
Drömmar om smått
Tack tekoppen för dina ord! Att höra om andras erfarenheter av detta ger mig lite mer styrka. Men ändå – ibland undrar man hur de tänker?
Underbart att ni nu är hemma med er klimp av guld ❤️ ni ser ut att ha det riktigt fint tillsammans! Hur går språkbytet?
Kram
18 augusti, 2014 den 08:30
mochms
Känner också igen mig så väl! Det är en så sorglig insikt att barnlösheten är något man inte kan prata om med sina bästa vänner. Det finns ju självklart olika grader av förståelse men jag tror inte att man helt kan förstå känslan utan att ha varit där själv. Min allra bästa vän, som jag alltid kunnat prata om med allt, har flera gånger sagt ”Men du vet ju att du kommer få barn någon gång”. Ja, det vet jag ju men det innebär inte att tiden fram tills dess att vi står där med vårt barn är lättare att hantera!
21 augusti, 2014 den 13:03
Drömmar om smått
Barnlösheten är nog tuff även för den som står bredvid. Och det går nog inte att fullt förstå för den som inte varit drabbad. Precis som jag inte kan förstå fullt ut andra saker. Men man kan försöka lyssna och hålla inne på tips och goda råd.
Kram
18 augusti, 2014 den 10:42
joellennordstrom
Det är inte lätt… Jag har också kände mig så ensam och besviken. Du är inte ensam…
21 augusti, 2014 den 13:04
Drömmar om smått
Tack för att jag får dela detta med dig!! Hoppas ni snart får goda nyheter från Kenya!!
18 augusti, 2014 den 20:22
Tvaskablitre
Känner igen mig så väl i det du skriver, även de närmasta vännerna förstår inte och kan omedvetet (antagligen) rapa upp de konstigaste kommentarerna. Oftast förstår jag dem, jag förstår att de är oförstående och försöker inte hänga upp mig på det. Men ibland blir jag såklart ledsen. Tur då att vi bloggvänner kan känna gemenskap i detta ämne och visa varandra äkta förståelse.
21 augusti, 2014 den 13:04
Drömmar om smått
Det är verkligen tur vi har varann!! Kram
18 augusti, 2014 den 20:56
C
Vill bara skicka en STOR kram ❤
21 augusti, 2014 den 13:05
Drömmar om smått
Tack fina spyan! 😉 så kul att se dina bilder, hon är en riktig goding dottern eran! Kram
19 augusti, 2014 den 11:53
U
Känner också igen mig, både i skåprensning och att njuta-före-barn-kommentarer. Men ibland hjälpte det mig att vänligt men bestämt protestera där och då: ”-Vi har faktiskt haft tio år av barnfria dating-kvällar med bio, och restaurangbesök, -Just nu vill vi bli så upptagna och behövda som bara vårt barn kan göra oss!”. Den kommentaren gav en aha-upplevelse åt de obetänksamma vännerna och jag slapp bli bli ledsen och känna mig sviken.
21 augusti, 2014 den 13:06
Drömmar om smått
Jättebra svar!! Tack för tipset! Sparar för kommande dumheter 😉