Min väntan har blivit allt starkare. Besvikelsen som sköljer över mig när klockan är fem på vardagarna överskuggas av den ännu större besvikelsen när klockan är fem en fredag eftermiddag. Ingen ja-äntligen-helg-känsla utan istället känslan av att ytterligare en vecka har gått utan något magiskt samtal till oss. Jag kämpar på med att istället tänka att ytterligare en vecka närmre barnbeskedet, men lätt är det inte!

Så kom då den här helgen, med ljuvligt sensommarväder. Bloggtjejerna skulle komma på besök men av olika anledningar droppade några av och vi bestämde oss för att skjuta på det istället. Tråkigt men vi ses snart istället. Så en hel helg utan några planer, precis vad jag behövde just nu, skönt! Har fixat i trädgården, tvättat, städat, virkat och haft min goa mormor på besök. Och insåg nu på kvällen att jag inte har ägnat adoptionen så många tankar alls i helgen. Eftersom samtalet inte kan komma under en helg, har jag hittat ett vattenhål att vila i. Det behöver jag…

Annonser