Sen vi började fundera allt mer på adoption har jag gradvis bytt glasögon. Min radar för gravida kvinnor funkar allt sämre. Men plötsligt kryllar det av adoptivfamiljer vart jag än befinner mig. Nu senast på Ica var en kvinna där med sitt barn, kvinnan ljushyad och barnet mörkhyad. Ler inombords och känner en fånig gemenskap med kvinnan. Det är först när jag lämnat butiken som jag inser att barnet kanske inte alls har adopterats, det finns ju andra möjligheter också… Men man ser det man är fokuserad på.

De senaste veckorna har jag mött 2 olika personer inom vården, där jag av olika anledningar berättat om mina ivf’er när de pågick då hormonerna påverkar hela kroppen. Nu var jag där igen och de gick igenom min journal, dessa 2 arbetar inte med gyn eller fertilitet alls. Jag berättar att jag inte längre tar medicinerna och att vi ska adoptera istället 😃 försöker vara tydlig med min glädje över beslutet, men möts ändå med ett huvud på sned, ett tröstande tonläge och orden: men ni kanske får ett eget barn sen. Det är ju inte ovanligt att man blir gravid när man har adopterat…

Eh??! Jag förstår att folk i allmänhet kanske tror att det är så, men inom vården? Har man inte bättre koll än så?? Vilka erfarenheter har ni??

Och bara för att vara tydlig. Nej, det är inte vanligt att de som har adopterat får ett bio-barn sen, det händer ungefär 1 % av alla par dom adopterat. Och jag tror verkligen inte att ett litet barn ska kunna lyckas med det som inga läkare har kunnat fixa…

Annonser