Hela resan har varit så abstrakt, du har varit abstrakt. Jag har kunnat ana dig i periferin, i skuggorna av mina drömmar. Fotona vi har av dig har hjälp, och Skype så klart! Men ändå, så svårfångad, omöjlig att ta på ens i fantasin. Men jag kan se dig nu.

Jag kan se dig i matstolen i köket, kladdiga fingrar pillar i maten. Jag kan se dig i trädgården, gräset som kittlar under dina fötter. Jag kan se dig sitta i barnvagnen, vi går sakta längs mina välbekanta promenadstråk men allt är nytt för dig och jag gör mitt bästa för att ge dig ord för det vi ser. Jag kan se dig leka med alla saker i ditt rum, jag kan se dig i de kläder vi valt åt dig, i din pappas famn när ni läser böcker, på köksgolvet när du tömmer låda på låda på innehåll. Jag kan se dig tungt sovandes emellan oss i sängen. Jag kan se dig. Äntligen kan jag se dig och mina ögon tåras av kärlek 💕

Annonser