Dagens sommarprat i P1 med Marit Paulsen gav mig något extra. En total insikt mot något som har skavt länge. Ibland pratas det om adoption som ett andrahandsval, om nu inte bio-försöken funkar. Jag kan förstå att det för den oinsatte kan verka så. Vi som har haft den stora lyckan att få barn genom adoption vet att det inte stämmer. 

Tillbaks tlll Marit. Hon berättar att alla föräldrar, oavsett hur man fått sina barn, har tackat ja till dem, och att vi därför också har ett ansvar för dem. Men barnen, och särskilt de vi inte har fött själva, har aldrig valt oss som föräldrar. Och just den meningen träffade mig. Vår son har inte valt oss. Hade han fått välja hade han sannolikt valt sin biofamilj, för vem vill frivilligt gå igenom förlusten av den? Därför är vi hans andrahandsval. Vi. Inte han. Det är därför påståendet i rubriken har skavt så länge. Det är ju helt fel. Det är vi som är nr två, det är vi som är dom tacksamma. Vinnarna. Precis så är det. 

Annonser