På Facebook kan man ju se vad man gjort den här dagen år tillbaka. Genom det fick jag en rejäl flashback 5 år tillbaks, och passade på att gå till min gamla blogg för att läsa lite om livet som då var mitt. efler en sommar med pergotime utan något resultat fick jag dubbeldos tabletter, kombinerade dem med metformin, progesteronsalva och penicillin mot borrelia. Mer än två år hade gått sen senaste plussat och vi var lovade hjälp vid nästa graviditet, som bara dröjde.  Minns att jag kräktes en hel natt som bieffekt av pergon. Så kom tillslut plusset, tillsammans med enorm oro och ångest.  Grät mig genom dagarna. vi väntade ständigt på något, att göra vul eller få resultatet på bblodprovet. Hela tiden en bedömning på hur det utvecklades.  Upp och ner i en bergochdalbana. Vi båda mådde riktigt uselt. Till sist kom domen, ett ma och jag blev skrapad.

Jag läser mina ord, men har svårt att minnas helt, har jag verkligen varit med om detta? Det känns så otroligt avlägset.  

Samtidigt, nu, snusar sonen bredvid mig. dett blev inget av den där graviditeten, eller nästa, eller nästa efter den.. det blev inget barn ”om 2 år”. Men det blev ett barn, världens finaste pojke.  vilken enorm tur jag har haft ❤

Annonser