Idag för fem år sen skulle jag snart bli gravid för första gången. Jag visste det så klart inte, och vi hade inte börjat försöka. Inte på riktigt. Mer att vi kastar skyddet och blir det så blir vi bara glada. Så var det då, en skön känsla. Men det blev aldrig någon skön känsla för mig att få se det där första positiva gravtestet. För utan att jag visste det hade jag både blivit gravid och fått mitt första missfall. Sex till skulle följa på det innan vi fick nog. Många undersökningar, tabletter och sprutor skulle det bli. Många tårar skulle rinna, stunder där rädsla och ångest härskade och tid när inga ord fanns ens för att försöka beskriva smärtan i våra hjärtan.
Fem år har gått. Och vilken resa det har varit. Till kropp och själ, till medvetande och till det för oss dolda. Till det privata och i det offentliga. För oss som egna individer, som par, som barn till våra föräldrar och vänner till våra vänner. Relationer har prövats, en del har vuxit sig starkare medan andra har försvunnit.
Och nu väntar vi då barn. Tänk att vi gör det! Det är ofattbart. Ogreppbart. Så diffust. Ska den där telefonen verkligen ringa en dag, och via nätets kommunikationsvägar göra oss till föräldrar? Ett samtal, ålder, kön. Ett foto. Vem kan begripa ett sådant mirakel i förväg?
Väntan tär på mig. Emellanåt fylls jag av tyngd och tvivel. Oro att något ska hända som sätter käppar i hjulet. Jag förstår att det är vanligt att oroa sig när man är gravid. Det verkar de flesta göra. Inget konstigt med det. Men jag har svårt att tillåta mig känna min oro. Som att jag inte har rätt till mina känslor för att jag inte bär vårt barn i min mage. Utan bara i hjärtat…
❤️
16 kommentarer
Comments feed for this article
18 juni, 2014 den 20:10
joellennordstrom
Stora kramar….du är inte ensam…
18 juni, 2014 den 20:35
Drömmar om smått
Tack för kramarna!! Nej jag är ju inte det, vilket är skönt och sorgligt på samma gång. Jag hoppas ni snart får positiva nyheter från Kenya!
18 juni, 2014 den 21:25
Märta
Visst inte att du haft så många missfall 😦 Det måste varit jättetungt!
Jag önskar så att du skulle kunna tillåta dig glädjas över väntan på barn utan oro! KRAM
19 juni, 2014 den 14:49
Drömmar om smått
Tack snälla för din kommentar! Ja det har varit kämpigt, kanske att det påverkar mig än så jag oroar mig mer än nödvändig även vid adoption. Jag vet inte… Men din och de andras kommentarer har fått mig att fundera lite. Det var länge sen nu jag var riktigt glad, inte över adoptionen den är jag så lycklig och tacksam över, men oron och ovissheten har fått ta överhanden tror jag. Så jag ska försöka att vända lite mer på det, och jobba på att hitta lyckan igen. Tror också jag blir påverkad när man hör och läser om alla problem med adoption och som barnen kan komma att möta. Det händer ju inte de som väntar barn via magen, ingen säger väl till en gravid kvinna att hon funderat över om barnet kan bli mobbad, deprimerad, självmordsbenägen, ha funktionsnedsättningar eller missbildningar…
All väntan ger ju också tid för mycket funderingar. Men nu ska jag ta midsommarledigt, åka till kusten, umgås med vännerna och deras härliga ungar och bara njuta av att vänta barn. På riktigt. Tack ❤️
19 juni, 2014 den 14:46
Jagvilljagkan...
Kram!!!! Det är lixom allt jag kan komma på att säga…
19 juni, 2014 den 14:50
Drömmar om smått
Tack för kramen, den värner gott!! ❤️ hoppas ni har haft en bättre natt! Kram tillbaka
19 juni, 2014 den 14:59
Jagvilljagkan...
Tack vi har faktiskt sovit riktigt bra inatt (jämförelsevis :D)
kram
19 juni, 2014 den 21:31
seunghoim
Önskar er all lycka! Jag kan tänka mig vad ni gått igenom, vi fick vår 2a via ivf men tiden innan dess är en otrolig prövning! Ta hand om varandra
23 juni, 2014 den 14:49
Drömmar om smått
Tack så mycket för din fina kommentar, och grattis till era barn! Vad härligt att tvåan kom till sist! Jag har ju helt missat att följa din resa, får läsa ikapp i sommar.
23 juni, 2014 den 14:54
seunghoim
Tack så mkt! Jag kan förstå vad ni går igenom, ge inte upp och glöm inte ge varandra en extra kram när det känns tufft! Hoppas ni får njuta av sommaren
19 juni, 2014 den 21:49
Nelle
Fint skrivet! Du har rätt till alla olika sorters känslor, det har vi alla. Ni har gått igenom mycket och gör det fortfarande.
Hoppas att du får en härlig midsommar! Jag hör av mig igen på FB. Kram!
23 juni, 2014 den 14:51
Drömmar om smått
Tack igen! Ja så är det ju 🙂 jag har försökt att njuta av helgen som har varit och midsommar har varit den minst sorgliga sen den här karusellen började. Så skönt! Ja gör så 🙂 kram
22 juni, 2014 den 18:10
C
Så mycket ni har behövt gå igenom. Snart är det er tur ❤
23 juni, 2014 den 14:51
Drömmar om smått
Ja det har blivit en del… Tack det hoppas vi med!
22 juni, 2014 den 20:57
Fertilitetsresa
Du har rätt till ALLA känslor. Men du har rätt du bär inte synligt med mage som växer. Men vi som vet, vi vet att du är havande ❤
Kramar
23 juni, 2014 den 14:52
Drömmar om smått
Tack du söta! Kram